När du ska välja hankatt bör du kontrollera så SVERAKs krav för hankatten är uppfyllda. Detta för att du ska kunna registrera kullen. En veterinär måste dokumentera att hanen liksom honan har navelbråcksstatus u.a (utan anmärkning). Dessutom måste veterinären dokumentera att hankatten har en godkänd testikelstatus (vid lägst 6mån ålder). Är hankatten vit kräver SVERAK ett hörselintyg, för att fastställa att katten är hörande. Du kan läsa mer på SVERAK om vilka intyg de kan kräva.. Du bör också läsa SäSKs avelsrekommendationer för sibirisk katt. Där finns information om de hälsotester föreningen SäSK valt att rekommendera. Du kan även läsa om rekommenderad maximal inavelsgrad samt andra tester som kan vara bra att utföra innan du ska para din katt.

För att undvika inavelsproblem inom rasen bör du alltid sträva efter så låg inavelsgrad som möjligt inför din planerade parning. Inavelsgraden bör inte överstiga 3,12% på fyra generationer (halvkusiner) och helst så ska den vara mycket lägre än så. Du kan beräkna inavelsgraden i databasen PawPeds. Där finns också många intressanta artiklar att läsa om avelsarbete och hälsa.

Det är även bra för rasen att använda så många hanar som möjligt i avel. Men, att de inte blir överanvända och får ge för många kullar. Det är bättre att använda tre hankatter som får två kullar var än att använda en hankatt som får 6 kullar. Om man skulle överanvända vissa hanar skulle den genetiska variationen minska i högre takt. Därmed så blir det även svårt att hitta lämpade och obesläktade partners i efterföljande generationer. Följaktligen dyker ytterligare problem upp som ex. sjukdomar, defekter och även dåligt immunförsvar för att nämna några.

En tumregel är att en hankatt bör ge maximalt 5% av de avkommor som föds under en generation.